Snärjmåra (snara, snärjegräs, vanlig snärjmåra, vitblommig snärjmåra, ) (Galium aparine L.) Fam:. Rubiaceae

Danmark Burre-Snerre, Storbrittanien Cleavers, Estland Roomav madar, virn, Finland Kierumatara, HollandKleefkruid, Island Krokamadra, Lettland Kerainu madara, Litauien Kibusis lipikas, Norge Klengjemaure, Polen Przytulia czepna, Ryssland Подмаренник цепкий, Tyskland Kletten-labkraut,

Förr använd inom folkmedicinen. Linne skriver i Flora Svecica att snärjmåran användes som mjölksil. De krokborstförsedda stjälkarna fångade säkert upp djurhår och annat skräp ur mjölken.


Skriv ut Skriv ut

 

LIVSFORM: Ettårig (vinterannuell).

Hjärtblad: Relativt stora, äggformade till långsträckt ovala, något tjocka, bladtopp svagt urnupen, skaftade. Mittnerv tydlig. Översida med små krökta hår (lupp).

Örtblad: Ovala till omvänt äggrunda såsmåningom tunglika, oskaftade, sitter i krans om 4–8 blad, bladtopp uddspetsig. Sträva (krokborst).                              .

Övrigt: Stjälk grenig vid marken, nedliggande eller vanligen klängande på grödan eller andra växter. Fullvuxen planta med 30–100 cm långa, fyrkatiga, mycket sträva stjälkar vars kantlister har nedåtriktade krokiga taggar. Blommar med små vita, fatlika blommor (2–3 mm), som sitter i fåblommiga  knippen från bladvecken.

Utbredning, växtplats och betydelse: Allmän i Götalands och Svealands jordbruksbygder för att sedan avta norrut. Åkrar, trädgårdar, gårdsplaner samt skräp- och ruderatmarker, särskilt näringsrika miljöer. Möjlighet till utveckling är störst i höstsådda grödor. Redan vid liten täthet kan arten förorsaka skördeförluster och liggsäd.

Biologi: Förökas endast med frön, som gror såväl vår som höst, även djupliggande frön. Fröna överlever 1–5 år i åkermark.

Snärjmåra förväxlas lätt med den vekare småsnärjmåran (G. spurium ssp. vaillantii), som har grönaktiga blommor (ca 1 mm).


Skriv utSkriv ut

När det gäller direkta kontrollåtgärder av arter som enbart är fröspridda eller där fröna är en viktig del i reproduktionen finns två huvudstrategier. Antingen satsar man på att minska markens fröförråd genom grunda bearbetningar, när arten är som mest groningsbenägen. Detta stimulerar ogräsfröna att gro eller så bearbetar man så lite som möjligt så att så få frö som möjligt stimuleras att gro och fröförrådet i marken i stället får dö av efter hand. Detta kombineras med att man samtidigt försöker minska insättningarna på "fröbankskontot" i marken genom att snärjmåran inte ges möjlighet att gå i blom och därmed sätta frö (se vidare under fliken Kontroll/livsformer ovan).

 

Kontrollåtgärder (klicka vidare):

Avslagning

Falsk såbädd/fördröjd sådd/senarelagd sådd.

Flamning

Grödval

Kemisk bekämpning – herbicider

Marktäckning

Ogräsharvning

Skördemetod

Växtföljd


Skriv utSkriv ut

Här får du tips om direkta kontrollåtgärder utifrån livsform


Innehåll: 


Grodd- och småplantor oavsett livsform

Kontrollmöjligheter:

  • Reducera fröförrådet i marken antingen genom falsk såbädd, som innebär att man 10 – 14 dagar före sådden harvar eller krattar en eller flera gånger så att ogräsfrön stimuleras att gro, eller genom fördröjd sådd. Det senare innebär att man på våren bearbetar och sår 1 – 3 veckor efter normal såtid, så att tidigt groningsbenägna ogräsfrön hinner gro och utveckla groddplantor före såbäddsberedning. Att försöka reducera fröförrådet på detta sätt kan vara en mycket god idé om det året innan varit mycket ogräs, speciellt om man inte använder herbicider.

    Man kan också försöka stimulera så få frön som möjligt att gro genom att röra om så lite som möjligt i jorden, så att mer djupliggande frön inte får kontakt med solljuset i "groningszonen" som för flertalet arter är det översta 2 – 3 cm djupa skiktet av matjorden (se vidare, klicka här).
     
  • Handrensa eller använd ett passande redskap så att alla uppkomna ogräsplantor förstörs. Detta utförs med två till tre veckors mellanrum under åtminstone fyra till sex veckor efter sådd, d.v.s vid midsommartid i Mellansverige. Under resten av vegetationssäsongen kan det sedan räcka med att inga ogräsplantor tillåts gå i blom och bilda frö under förutsättning att det är fritt från fleråriga ogräs. Dessa kommer i så fall att utveckla vegetativa förökningsorgan, t.ex. utlöpare. Vill man skapa förutsättningar för maximal skörd bör man dock fortsätta att rensa bort allt ogräs var 3:e vecka ända fram till skörd.
     
  • Stubbearbetning (se vidare, klicka här).
     
  • Rad- eller ogräshackning (se vidare, klicka här).
     
  • Ogräsharvning (se vidare, klicka här).
     
  • Marktäckning så att ytligt liggande ogräsfrön inte får den ljusstimulans som behövs för att gro, samtidigt som redan uppkomna grodd- och småplantor svälter ihjäl p.g.a. avstannad fotosyntes (se vidare, klicka här)
     
  • Flamning med gasollåga dödar småplantor genom att främst ytliga celler i bladen brister, vilket gör att plantan torkar ut och dör inom några dagar (se vidare, klicka här).
     
  • Kemisk bekämpning regleras av Statens naturvårdsverks föreskrifter om spridning av dessa medel (SNFS 1997:2). I trädgårdssammanhang ska man alltid vara mycket restriktiv då avstånden ofta är små mellan rabatter och trädgårdsland etc, vilket ökar risken för effekter av vindavdrift eller överföring av ogräsmedlet i marken genom rotkontakt mellan plantor i det behandlade växtbeståndet, med ofta ödesdigra konsekvenser. Om man någon gång som sista utväg ser sig nödsakad att använda något kemiskt ogräsmedel så är det i detta sammanhang främst fråga om punktbehandling genom avstrykning eller med ryggspruta (se vidare, klicka här).

Ungplantor och äldre

A. Ett- och tvååriga arter (gräs och örter)

  • Handrensing. Har man inte haft tid att rensa bort ogräsplantorna bör man åtminstone se till att slå eller klippa av blomställningarna så att inga nya frön hinner bildas. Släng dem sedan i soptunnan för att vara säker. Komposten är inte alltid att lita på, då värmen i många komposter inte är tillräckligt hög för att fröna ska dö.

    Större ogräsplantor med kraftiga rötter dras (ev. med ogräsjärn) eller grävs lättast upp när marken är fuktig, medan bästa tidpunkten för att hacka och skyffla är vid torr väderlek så att kvarlämnade plantor torkar och dör. Kvarblivna rötter i marken av bienner kan i några fall, till skillnad från lösryckta rötter av annueller, utveckla nya plantor från knoppar på rotbitar (se vidare, klicka här).
  • Jordbearbetning med passande redskap så att plantorna förstörs och inte kommer att kunna gå i blom och sätta frö nästföljande vegetationsperiod (se vidare, klicka här).
     
  • Rad- eller ogräshackning (se vidare, klicka här).
     
  • Ogräsharvning (se vidare, klicka här).
     
  • Marktäckning så att plantorna får svårt att utveckla sig eller svälter ihjäl (se vidare, klicka här).
     
  • Avslagning. Detta ska ske före blomning så att plantorna inte hinner sätta frö (se vidare, klicka här).

B. Fleråriga arter (gräs och örter)

  • Handrensning genom uppgrävning av de först uppdykande plantorna i din trädgård eller annan miljö där de ej tidigare påträffats. Vaksamhet kan här spara dig mycket tid och bekymmer i framtiden.
     
  • Marktäckning så att plantorna får svårt att utveckla sig och lätt svälter ihjäl (se vidare, klicka här).
     
  • Jordbearbetning ger bäst effekt då nästan alla arter är känsliga för denna typ av störning. Det kan vara fråga om stubbearbetning, djupplöjning eller grund plöjning liknande äldre tiders skumplöjning. Man kan på den ogräsbemängda ytan också använda kultivator eller fräs, varefter man plöjer djupt och jämnt (se vidare, klicka här).

    • Stubbearbetning (se vidare, klicka här).
    • Plöjning (se vidare, klicka här).
       
  • Kemisk bekämpning regleras av Statens naturvårdsverks föreskrifter om spridning av dessa medel (SNFS 1997:2). I trädgårdssammanhang ska man alltid vara mycket restriktiv då avstånden ofta är små mellan rabatter, trädgårdsland etc, vilket ökar risken för effekter av vindavdrift eller överföring av ogräsmedlet i marken genom rotkontakt mellan plantor i det behandlade växtenbeståndet, med ofta ödesdigra konsekvenser. Om man någon gång som sista utväg ser sig nödsakad att använda något kemiskt ogräsmedel, är det i detta sammanhang främst fråga om punktbehandling genom avstrykning eller med ryggspruta (se vidare, klicka här).
     
  • Avslagning vid upprepade tillfällen när ogräsplantorna nått sin kompensationspunkt. Under alla förhållanden ska beståndet under vegetationsperioden åtminstone slås av före blomning så att plantorna inte hinner sätta frö (se vidare, klicka här).


Principdiagram kompensationspunkt. Du svälter ut de fleråriga rotogräsen genom att ofta ta bort de ovanjordiska delarna av växten. På så sätt tvingas plantan att använda reservnäringen i de underjordiska delarna för att bilda nya fotosyntetiserande blad. Vid plantans kompensationspunkt är rotogräsets lagrade energi som lägst. Bäst ogräseffekt fås alltså om ogräset störs varje gång denna punkt nås. Effekten förstärks också om åtgärden följs upp med att de sönderdelade utlöparna plöjs/grävs ned. Då åtgår än mer energi för växten att ta sig upp till markytan igen (se vidare nedanstående figur).


 Exempel på kontroll av kvickrot i med avseende på åtgärdens utförande i förhållande till kvickrotens kompensationspunkt (3 – 4 blad).

C. Vedartade växter

Hit hör nästan uteslutande groddplantor och rotskott från buskar och träd som kan dyka upp i rabatter och gräsmattor. Hallon, ask och asp samt körsbär och plommon hör till denna grupp liksom besksöta.

Kontrollmöjligheter


I rabatter och trädgårdsland gräver man bäst upp ungplantor från frön och rotskott med en vass spade. Vad beträffar rotskott får detta upprepas varje år så länge man vill ha kvar de träd och buskar som är skottens moderplantor. I gräsmattan tar gräsklipparen hand om dem. Vill man ta bort ett träd som sänder ut rotskott, bör man först ringbarka trädet och sedan låta det stå i två år. Detta hindrar näringstillförseln till rötterna som då dör och trädet kan fällas utan att nya rotskott dyker upp.

 

  Skriv utSkriv ut
 
Jordbruk
Övrig litteratur
 

Bolin, P. 1912. Våra vanligaste åkerogräs och deras bekämpande. Fritzes Bokf. AB, Stockholm, 168 pp.

 

DJF 2004. Ukrudtsbogen 4. udgave. Forskningscenter Flakkebjerg, Afdelning for Plantebeskyttelse, DK-4200 Slagelse.

 

Holm-Nielsen, C. 1998. Frö fra det dyrkede land. Danmarks JordbrugsForskning, Flakkebjerg.

 

Ighe. I. & Åberg, E. 1978. Ogräs på åker och i trädgård. LT:s förlag. Stockholm.

 

Korsmo, E., Vidme, T. & Fykse, H. 1981. Korsmos Ogräsplancher. Lantbruksförlaget, Oslo.

 

Mossberg, B., Stenberg, L. & Ericsson, S. 1992. Den Nordiska Floran. Wahlström & Widstrand, Stockholm, 696 pp.

 

Weidow, B. 2006. Ogräs på åker och i trädgård. Natur ock Kultur. Stockholm.

Trädgård
Övrig litteratur
 

Casta, S. 1983. Ogräsboken, om sådant som växer mellan raderna. Bokförlaget Settern.

 

Fogelfors, H. 2012. Vad är ett ogräs? Hemträdgården, 2, 42-45.

 

Ginsburg, G. 2009. Ogräs. Känn igen och ta bort. Prisma. Stockholm. Prisma. Stockholm.

 

Holm-Nielsen, C. 1998. Frö fra det dyrkede land. Danmarks JordbrugsForskning, Flakkebjerg.

 

Hultin S., Carlsson G. 2009. Rensa trädgården från kirskål, kvickrot, maskros och annat ogräs. Semic.

 

Mossberg B. & Stenberg L. 2003. Den nya Nordiska Floran. Wahlström & Widstrand, 928 pp.

 

Bilder
(Klicka på bilderna för helt bilduppslag, kan förstoras.)

Groddplanta.


Groddplanta, hjärtblad och första örtbladen.


Groddplantor i höstsäd.


Ungplanta.


Sprutmista i höstvete, snärjmåra i hela bildens diagonal.


Krona vit, fatlik ca 2 mm bred. Småsnärjmåra (G.spurium ssp. vailantii) har en ca 1 mm bred, grönvit blomma. Ej blommande plantor av dessa båda arter är mycket svåra att skilja från varandra.


Närbild på mognande frukter. Obs krokförsedda håren.


Blommande bestånd i rabatt med ölandstok.


Parvis mognade frukter.


Fröställningar i stråsäd.

 

Snärjmåra

Stäng/Close
 
 

Klicka på småbilderna för större bilder.
(OBS. Bilderna visas kanske inte i full storlek om du inte zoomar till 100%)
.