Revsmörblomma (revsola, revranunkel, revigt solöga, ) (Ranunculus repens L.) Fam:. Ranunculaceae

Danmark Lav Ranunkel, Storbrittanien Creeping Buttercup, Estland Roomav tulikas, Finland Rönsyleinikki, HollandKruipende boterbloem, Island Skriðsoley, Lettland Ložnu gundega, Litauien Šliaužiantysis vedrynas, Norge Krypsoleie, Polen Jaskier rozłogowy, Ryssland Лютик ползучий, Tyskland Kriechender Hahnenfuß,

I rabatter och planteringar ett förtretligt ogräs. Växten är som många andra ranunkelväxter giftig. Anses vara mindre giftig än maj- och vanlig smörblomma. Ratas i allmänhet av betesdjur. Förr använd inom folkmedicinen som vårtmedel och mot reumatisk värk.

Se även majsmörblomma, svalört, vanlig smörblomma, åkerranunkel.


Skriv ut Skriv ut

LIVSFORM: Flerårig (perenn).

Hjärtblad: Brett äggrunda till ovala (längd 5–8 mm), skaftade. Nervatur tydlig. Kala.

Örtblad: Framkommer ett och ett, först brett äggrunda och med 3–5 flikar så småningom treflikigt med tydligt skaftad mittflik, nervatur tydlig. Glest håriga.

Övrigt: Fullvuxen planta 10–30 cm, stjälk något köttig, hårig, krypande till upprätt. Första året utvecklas en övervintrande bladrosett som utvecklar korta utlöpare. Blommar följande år med glänsande äggula blommor som ofta sitter ensamma på långa, tydligt räfflade skaft. Mycket variabel art i storlek, behåring etc.

Utbredning, växtplats och betydelse: Allmän i hela landet. Åkrar, trädgårdar, gräsmattor, gårdsbebygelse, fuktängar och vägkanter, gärna näringsrika miljöer. Kan bli speciellt besvärlig i äldre vallar på fuktig åkermark. Liksom alla smörblommearter giftig i färskt tillstånd, men i torrt tillstånd som hö kan den ätas av husdjur.

Biologi: Förökas med ovanjordiska, krypande, halvmeterlånga, vid lederna rotslående utöpare (stoloner) samt med frön som gror under både vår och höst. Fröna är långlivade i marken > 20 år.


Skriv utSkriv ut

Allmänt förebyggande åtgärder:

- Väldränerad mark.

Kontrollåtgärder:

- För arter som enbart är fröspridda eller där fröna är en viktig del i reproduktionen gäller två huvudstrategier. Antingen satsar man på att minska markens fröförråd genom grunda bearbetningar så att ogräsfröna stimuleras att gro t.ex. före sådd eller bearbetar man minimalt så att så få frö som möjligt stimuleras att gro och fröförrådet i marken i stället får dö efter hand. Detta kombineras med att man försöker minska insättningarna på "fröbankskontot" i marken genom att revsmörblomman inte ges möjlighet att gå i blom och sätta frö. Växtföljer med stor andel äldre vallar gynnar artens förekomst.

- Gräv upp hela plantan med rötter och utlöpare. Plantor som börjat utveckla knoppar och sträcka på sig dras lättast upp när marken är fuktig. Mindre plantor avlägsnas bäst med en skarp hacka. Är det fråga om en gräsmatta sås gräsfrö eller så planterar man en gräsbit i den blottade jorden.

- Djupplöj efter skörd, jordbearbeta efter behov under hösten för att sedan nästkommande år så en konkurrenskraftig gröda som havre/ärt eller havre med insådd av en klöver/gräsblandning.

Se också under fliken Kontroll/livsform ovan.

Kontrollåtgärder (klicka vidare):

Avslagning

Grödval

Kemisk bekämpning – herbicider

Marktäckning

Växtföljd


Skriv utSkriv ut

Här får du tips om direkta kontrollåtgärder utifrån livsform


Innehåll: 


Grodd- och småplantor oavsett livsform

Kontrollmöjligheter:

  • Reducera fröförrådet i marken antingen genom falsk såbädd, som innebär att man 10 – 14 dagar före sådden harvar eller krattar en eller flera gånger så att ogräsfrön stimuleras att gro, eller genom fördröjd sådd. Det senare innebär att man på våren bearbetar och sår 1 – 3 veckor efter normal såtid, så att tidigt groningsbenägna ogräsfrön hinner gro och utveckla groddplantor före såbäddsberedning. Att försöka reducera fröförrådet på detta sätt kan vara en mycket god idé om det året innan varit mycket ogräs, speciellt om man inte använder herbicider.

    Man kan också försöka stimulera så få frön som möjligt att gro genom att röra om så lite som möjligt i jorden, så att mer djupliggande frön inte får kontakt med solljuset i "groningszonen" som för flertalet arter är det översta 2 – 3 cm djupa skiktet av matjorden (se vidare, klicka här).
     
  • Handrensa eller använd ett passande redskap så att alla uppkomna ogräsplantor förstörs. Detta utförs med två till tre veckors mellanrum under åtminstone fyra till sex veckor efter sådd, d.v.s vid midsommartid i Mellansverige. Under resten av vegetationssäsongen kan det sedan räcka med att inga ogräsplantor tillåts gå i blom och bilda frö under förutsättning att det är fritt från fleråriga ogräs. Dessa kommer i så fall att utveckla vegetativa förökningsorgan, t.ex. utlöpare. Vill man skapa förutsättningar för maximal skörd bör man dock fortsätta att rensa bort allt ogräs var 3:e vecka ända fram till skörd.
     
  • Stubbearbetning (se vidare, klicka här).
     
  • Rad- eller ogräshackning (se vidare, klicka här).
     
  • Ogräsharvning (se vidare, klicka här).
     
  • Marktäckning så att ytligt liggande ogräsfrön inte får den ljusstimulans som behövs för att gro, samtidigt som redan uppkomna grodd- och småplantor svälter ihjäl p.g.a. avstannad fotosyntes (se vidare, klicka här)
     
  • Flamning med gasollåga dödar småplantor genom att främst ytliga celler i bladen brister, vilket gör att plantan torkar ut och dör inom några dagar (se vidare, klicka här).
     
  • Kemisk bekämpning regleras av Statens naturvårdsverks föreskrifter om spridning av dessa medel (SNFS 1997:2). I trädgårdssammanhang ska man alltid vara mycket restriktiv då avstånden ofta är små mellan rabatter och trädgårdsland etc, vilket ökar risken för effekter av vindavdrift eller överföring av ogräsmedlet i marken genom rotkontakt mellan plantor i det behandlade växtbeståndet, med ofta ödesdigra konsekvenser. Om man någon gång som sista utväg ser sig nödsakad att använda något kemiskt ogräsmedel så är det i detta sammanhang främst fråga om punktbehandling genom avstrykning eller med ryggspruta (se vidare, klicka här).

Ungplantor och äldre

A. Ett- och tvååriga arter (gräs och örter)

  • Handrensing. Har man inte haft tid att rensa bort ogräsplantorna bör man åtminstone se till att slå eller klippa av blomställningarna så att inga nya frön hinner bildas. Släng dem sedan i soptunnan för att vara säker. Komposten är inte alltid att lita på, då värmen i många komposter inte är tillräckligt hög för att fröna ska dö.

    Större ogräsplantor med kraftiga rötter dras (ev. med ogräsjärn) eller grävs lättast upp när marken är fuktig, medan bästa tidpunkten för att hacka och skyffla är vid torr väderlek så att kvarlämnade plantor torkar och dör. Kvarblivna rötter i marken av bienner kan i några fall, till skillnad från lösryckta rötter av annueller, utveckla nya plantor från knoppar på rotbitar (se vidare, klicka här).
  • Jordbearbetning med passande redskap så att plantorna förstörs och inte kommer att kunna gå i blom och sätta frö nästföljande vegetationsperiod (se vidare, klicka här).
     
  • Rad- eller ogräshackning (se vidare, klicka här).
     
  • Ogräsharvning (se vidare, klicka här).
     
  • Marktäckning så att plantorna får svårt att utveckla sig eller svälter ihjäl (se vidare, klicka här).
     
  • Avslagning. Detta ska ske före blomning så att plantorna inte hinner sätta frö (se vidare, klicka här).

B. Fleråriga arter (gräs och örter)

  • Handrensning genom uppgrävning av de först uppdykande plantorna i din trädgård eller annan miljö där de ej tidigare påträffats. Vaksamhet kan här spara dig mycket tid och bekymmer i framtiden.
     
  • Marktäckning så att plantorna får svårt att utveckla sig och lätt svälter ihjäl (se vidare, klicka här).
     
  • Jordbearbetning ger bäst effekt då nästan alla arter är känsliga för denna typ av störning. Det kan vara fråga om stubbearbetning, djupplöjning eller grund plöjning liknande äldre tiders skumplöjning. Man kan på den ogräsbemängda ytan också använda kultivator eller fräs, varefter man plöjer djupt och jämnt (se vidare, klicka här).

    • Stubbearbetning (se vidare, klicka här).
    • Plöjning (se vidare, klicka här).
       
  • Kemisk bekämpning regleras av Statens naturvårdsverks föreskrifter om spridning av dessa medel (SNFS 1997:2). I trädgårdssammanhang ska man alltid vara mycket restriktiv då avstånden ofta är små mellan rabatter, trädgårdsland etc, vilket ökar risken för effekter av vindavdrift eller överföring av ogräsmedlet i marken genom rotkontakt mellan plantor i det behandlade växtenbeståndet, med ofta ödesdigra konsekvenser. Om man någon gång som sista utväg ser sig nödsakad att använda något kemiskt ogräsmedel, är det i detta sammanhang främst fråga om punktbehandling genom avstrykning eller med ryggspruta (se vidare, klicka här).
     
  • Avslagning vid upprepade tillfällen när ogräsplantorna nått sin kompensationspunkt. Under alla förhållanden ska beståndet under vegetationsperioden åtminstone slås av före blomning så att plantorna inte hinner sätta frö (se vidare, klicka här).


Principdiagram kompensationspunkt. Du svälter ut de fleråriga rotogräsen genom att ofta ta bort de ovanjordiska delarna av växten. På så sätt tvingas plantan att använda reservnäringen i de underjordiska delarna för att bilda nya fotosyntetiserande blad. Vid plantans kompensationspunkt är rotogräsets lagrade energi som lägst. Bäst ogräseffekt fås alltså om ogräset störs varje gång denna punkt nås. Effekten förstärks också om åtgärden följs upp med att de sönderdelade utlöparna plöjs/grävs ned. Då åtgår än mer energi för växten att ta sig upp till markytan igen (se vidare nedanstående figur).


 Exempel på kontroll av kvickrot i med avseende på åtgärdens utförande i förhållande till kvickrotens kompensationspunkt (3 – 4 blad).

C. Vedartade växter

Hit hör nästan uteslutande groddplantor och rotskott från buskar och träd som kan dyka upp i rabatter och gräsmattor. Hallon, ask och asp samt körsbär och plommon hör till denna grupp liksom besksöta.

Kontrollmöjligheter


I rabatter och trädgårdsland gräver man bäst upp ungplantor från frön och rotskott med en vass spade. Vad beträffar rotskott får detta upprepas varje år så länge man vill ha kvar de träd och buskar som är skottens moderplantor. I gräsmattan tar gräsklipparen hand om dem. Vill man ta bort ett träd som sänder ut rotskott, bör man först ringbarka trädet och sedan låta det stå i två år. Detta hindrar näringstillförseln till rötterna som då dör och trädet kan fällas utan att nya rotskott dyker upp.

 

  Skriv utSkriv ut
 
Jordbruk
Övrig litteratur
 

Bolin, P. 1912. Våra vanligaste åkerogräs och deras bekämpande. Fritzes Bokf. AB, Stockholm, 168 pp.

 

Holm-Nielsen, C. 1998. Frö fra det dyrkede land. Danmarks JordbrugsForskning, Flakkebjerg.

 

Ighe. I. & Åberg, E. 1978. Ogräs på åker och i trädgård. LT:s förlag. Stockholm.

 

Korsmo, E., Vidme, T. & Fykse, H. 1981. Korsmos Ogräsplancher. Lantbruksförlaget, Oslo.

 

Mossberg, B., Stenberg, L. & Ericsson, S. 1992. Den Nordiska Floran. Wahlström & Widstrand, Stockholm, 696 pp.

Trädgård
Övrig litteratur
 

Casta, S. 1983. Ogräsboken, om sådant som växer mellan raderna. Bokförlaget Settern.

 

Fogelfors, H. 2012. Vad är ett ogräs? Hemträdgården, 2, 42-45.

 

Ginsburg, G. 2009. Ogräs. Känn igen och ta bort. Prisma. Stockholm. Prisma. Stockholm.

 

Holm-Nielsen, C. 1998. Frö fra det dyrkede land. Danmarks JordbrugsForskning, Flakkebjerg.

 

Hultin S., Carlsson G. 2009. Rensa trädgården från kirskål, kvickrot, maskros och annat ogräs. Semic.

 

Mossberg B. & Stenberg L. 2003. Den nya Nordiska Floran. Wahlström & Widstrand, 928 pp.

 

Bilder
(Klicka på bilderna för helt bilduppslag, kan förstoras.)

Groddplanta med första örtbladet framme.


Ungplanta med såväl hjärt- som örtblad.


Ungplanta.


Övervintrande fjolårsplanta i maj.


Övervintrande planta (år 2) i vegetativt stadium. Blad med skaftad mittflik.


Äldre bestånd i rabatt före blomning.


Blommande bestånd (fuktig betesmark).


Blommande planta (fuktig betesmark).


Blommor ensamma eller få tillsammans på räfflade blomskaft.


Blomma glänsande äggul.

 

Revsmörblomma

Stäng/Close
 
 

Klicka på småbilderna för större bilder.
(OBS. Bilderna visas kanske inte i full storlek om du inte zoomar till 100%)
.